nahald

Det är verkligen otroligt rörigt här inne. Vet inte vad jag ska göra. 3 sekunder innan jag städat färdigt är det stökigt igen. Hela matbordet är fullt av böcker och papper och skit, och på golvet står tvätt jag inte orkat lägga undan, och överallt är det bara fullt, fullt, fullt. Det ska bli så skönt att flytta till en 2:a. Då ska jag breda ut mig! (Min lägenhet ligger på nätet om någon vill söka den...)

Idag har jag i alla fall fått något gjort. Det är den första produktiva dagen. Började med delredovisning av multimediaprojektet. Det gick bra trots att vår PP-presentation var apful. Lite orolig blev man när de första grupperna redovisade och de var riktigt, riktigt bra. Men vårt var bra också. Tycker jag. I alla fall, sedan åt jag och Angélica på thairestaurangen, där de hade några knyten som var galet goda. Efter det gick jag hem, käkade yoghurt och började på uppsatsen. Jag fick nästan 3 sidor skrivna idag, i skaplig kvalitet. Imorgon ska jag jobba mer och förhoppningsvis hinner jag klart i helgen. Kommer verkligen inte att hinna sedan. Massa, massa att göra!

Utöver det kan jag berätta att jag snart hugger av mig näsan för jag håller på att bli galen. Jag är täppt och nyser konstant (vilket gör det rätt jobbigt att skriva uppsats) och det blir bara inte bättre. Det var helt ok i nästan en vecka efter förkylningen och så kommer det helt plötsligt tillbaka. I'm becoming a tiny bit insane, to be honest. Jag vill andas!

Nu ska jag väl gå och lägga mig, eller något. Imorgon behöver jag inte gå upp om jag inte vill! Tjoho!

Ps.
Jag har känt hela dagen att jag glömt något. Om ni vet vad det är, snälla säg det till mig. Om jag glömt något viktigt så ber jag om ursäkt. Det var inte meningen.

Ibland kan man undra varför man är lat. Varför man inte ids. Det finns så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill kunna.

Just nu: Coldplay - A Rush of Blood to the Head

Välkommen till min värld av ironi.

I min värld består allting av ironi och sarkasm, varav användandet varierar. Hus byggs till större delen på sarkasm, medan ironi ingår i de flesta matprodukter och nötkreatur (inte får).

Alla är välkomna i min värld av ironi.

Här finns inga krig. Det beror egentligen mest på att alla är så självupptagna, men också delvis på att konstant ironi kräver en hel del tankeverksamhet och man helt enkelt inte har tid att bli arg på någon annan.

Det är fridfullt i min värld av ironi.

Eftersom alla är så upptagna med att tänka på ironin hela tiden orkar man inte prata med någon annan. Någon gång då och då är det väl någon som sätter på musik, men det händer relativt sällan. Ironi tar upp ganska mycket tid.

Ingen går hungrig i min värld av ironi.

Eftersom ironi är huvudsakliga födan, och också egentligen finns överallt (d.v.s. i luften, på marken), finns det alltid någonting att äta. Ingen garanti mot skörbjugg ingår dock.

Är det någon som vill komma och bo i min värld av ironi med mig?

Sitter här och skriver detta i Chrome som jag precis laddat ner. Jag lyssnade på allt tjat om att man skulle pröva den. Än så långe håller den måttet.

Jag har blivit förkyld. BLÄ. Jag gick omkring i feberfrossa hela dagen igår, men inte kunde jag stanna hemma från skolan heller. Den enda dagen vi hade föreläsningar hela dagen och så var jag tvungen att bli förkyld. Sedan gick jag hem och sov i 15 timmar - lite till och från så klart, med nästäppa och andningssvårigheter. Hade bara sovit 2 tim natten innan för jag hade jobbat st och sedan blivit förkyld så jag kunde inte sova alla de 4 timmar jag hade innan det var dags att gå upp och gå till skolan.

Jag ska gå och lägga mig nu. Tänkte bara meddela att jag är vid liv och berätta att mina glasögon kommit så nu ser jag bra igen!

Jag vet inte hur det hände, men på något sätt blev jobbet det viktigaste i mitt liv.

Får jag ångra mina tankar? Kanske, om jag är snäll. Pepparkakor, och allt det där. När hände det här? Det är först nu, när jag har något annat, som jag inser att jag inte tänkt på något annat än jobb i ett år. Jag har offrat allt - skola, vänner, hälsa - för ett jobb. Utan egentlig anledning. Okej, nu ska vi inte vara så tragiska. Men det är så, tona bara ner det med ca 8%.

Jag har ordnat problemet med tid. Jag behövde inte uppfinna en tidsmaskin. Jag har bytt bort de flesta av mina tider och ska nog göra mig av med någon mer. Jag har ingen ork för att vara där heller. Jag behöver en paus känner jag. Det är ett bryskt uppvaknande. När blev det så viktigt? Det är verkligen en sekt. Hjärntvätt. Jag brukade använda en annan liknelse, men jag tror den nya är mer passande. Kanske om jag inte jobbar så mycket på ett tag, att jag kan gilla det igen. Det är inte ett dåligt jobb,

Jag har fått en lägenhet. En 2:a. Jag är glad, har spenderat halva dagen med att inreda den på papper. Planerat min IKEA-tripp. Inte för att det kommer att bli på ett tag, men ändå. Pengar blir ju svårt också. Men jag överlever.

Jag har köpt några mystiska banan"chips" som jag försökte äta i ett försök att vara "nyttig". De var inte så goda. Kanske om man var sugen på banan... Jag har ju vid flera tillfällen visat att jag inte är kapabel att äta en banan i tid, så jag satsar på den torkade varan istället.

Jag har saknat tankarna. Jag har gått omkring i en intellektuell dimma, bara sagt "ja tack" och accepterat. Jag gillar den akademiska miljön. Om mina nya glasögon bara kunde komma så jag kunde se tavlan från andra raden.

Jag vill stå i regnet. Fast det regnar inte. Regn brukar inte i regel svika mig. Men jag hade nog inte stått i det ändå. För blött.

Jag har det rörigt här. Fast jag dammsög igår. Blä. För röra och dammsugning. Blä.

Jag tror inte jag är inställd på att skriva sammanhängande idag. Fråga mig inte. Jag kände för att sätta mig ner i en gång på Maxi och blunda. Istället köpte jag nötter. Cashew.

Har inte jag sagt det? Jag pluggar informatik :).

Ja, nu har då skolan börjat. Den började i måndags. Det var en bra dag, jag blev väldigt motiverad av föreläsningen och ville börja plugga direkt. Sedan kom tisdagen. Tisdagen skrämde livet ur mig. Jag är backad in i ett hörn. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Säga upp mig från jobbet och låsa in mig dygnet runt, inte sova, bara för att hinna färdigt?

Det är helt sinnessjukt. Jag jobbar kanske 30 timmar i veckan, samtidigt som jag ska försöka plugga på heltid och har en miljard saker att göra. Vi har inte bara tentor och seminarier, vi har projekt och uppsatser och deltentor och delredovisningar och labbuppgifter och... och....

Allt under två månader. Allt samtidigt som jag jobbar. Jag är en idiot. Ni har full rätt att peka på mig och skratta. Det är inte att det är så svårt att det tar mig ett år att lära mig allt, det är att det finns inte en chans, i någon universum, att man ska hinna med allt det vi har att göra på den tiden jag har ledig. Hade jag kunnat Flash hade det kanske varit möjligt, men utöver allt vi har att göra måste jag också lära mig Flash för att klara av projektet. Om man inte vill att det ska se ut som ett gymnasieprojekt vill säga.

Jag är redan så urstressad att jag inte kan tänka. Jag vill äta hela tiden (jag har ingen mat i hela stället!), kan inte koncentrera mig, har huvudvärk och känner en konstant vilja att göra något  - vara effektiv - men kommer inte på vad så allt blir en enda röra och jag får bara ännu mindre gjort.

Visst, det är dumt att det ska vara så här. Den smarta lösningen skulle ju vara att jobba mindre - hallå! - men jag känner mig skyldig. Jag känner det som att jag måste jobba för att de varit så sjyssta och låtit mig stanna som skiftledare trots att jag jobbat deltid.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kommer att få magsår. Jag brukar inte bete mig så här, jag lovar. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag = i ett hörn. Throat exposed. Jag måste lugna ner mig. Jag måste lösa det på något sätt. Det är inte det att jag inte gillar uppgifterna och jag har alltid velat lära mig Flash. Hade jag inte jobbat hade jag tyckt det var hur kul som helst. Det kanske är ett budskap. Men nej, nu talar jag i tungor. Det är min defekta hjärna som talar. Min hjärna som inte kan sluta tänka på mat (?).

Jag får helt enkelt uppfinna en tidsmaskin. Eller så får jag uppfinna 6 timmar till på dygnet. Eller en maskin som lär mig Flash medan jag sover. Fast det hinner jag inte. Sova, menar jag. Inte det här året åtminstonne.