Quickie
Hullo...
How's everything? Fine?
I'm decent. Just having one of those days. You know. When all you want is to eat crisps and popcorn and pizza and other unhealthy stuff. When all you want is to pop in a DVD and go to sleep really slowly. Blissful forgetfulness. Or whatever.
It's just one of those days. Really, I don't have a particular reason. I didn't get that job that I sort of had my eyes on, but I guess it's for the best. Give me more time to study... and sleep. I'm kind of short on cash though.
Had a really boring day too. Class for 5 hours and sometimes class just isn't the most inspiring event in the world. So I'm currently suffering some serious ennui. You know.
I bought some DVD:s today though. That cheered me up. It won't be so cheerful to pay for them when they arrive however. I'm already broke, and I got money yesterday. This sucks.
As you can hear, I'm all for positivity today. If I could only take a break for like a week, go away somewhere and sleep. That would help. But I can't. I'm busy. Stupid school.
Yeah, yeah, yeah. Whatever. I'm just going to make popcorn and eat until I explode. I have enough, so it's not an impossible goal. I wonder if it would be possible to actually explode from popcorn. You'd be like a huge popcorn yourself.
Right, got a little off track there. Not the nicest place to go, either. So I'll drop that now.
You never told me how you were. Everything alright? It feels like it's always about me here. Why don't you write something, tell me something about yourself. You're very welcome to, anyway.
I'm going to leave off here. Go back to all the things I have to do. All work and no play...
How's everything? Fine?
I'm decent. Just having one of those days. You know. When all you want is to eat crisps and popcorn and pizza and other unhealthy stuff. When all you want is to pop in a DVD and go to sleep really slowly. Blissful forgetfulness. Or whatever.
It's just one of those days. Really, I don't have a particular reason. I didn't get that job that I sort of had my eyes on, but I guess it's for the best. Give me more time to study... and sleep. I'm kind of short on cash though.
Had a really boring day too. Class for 5 hours and sometimes class just isn't the most inspiring event in the world. So I'm currently suffering some serious ennui. You know.
I bought some DVD:s today though. That cheered me up. It won't be so cheerful to pay for them when they arrive however. I'm already broke, and I got money yesterday. This sucks.
As you can hear, I'm all for positivity today. If I could only take a break for like a week, go away somewhere and sleep. That would help. But I can't. I'm busy. Stupid school.
Yeah, yeah, yeah. Whatever. I'm just going to make popcorn and eat until I explode. I have enough, so it's not an impossible goal. I wonder if it would be possible to actually explode from popcorn. You'd be like a huge popcorn yourself.
Right, got a little off track there. Not the nicest place to go, either. So I'll drop that now.
You never told me how you were. Everything alright? It feels like it's always about me here. Why don't you write something, tell me something about yourself. You're very welcome to, anyway.
I'm going to leave off here. Go back to all the things I have to do. All work and no play...
Freedom
Sista dagen på donken. Sista dagen. Någonsin.
Jag har ett slags hat-kärlekförhållande med donken. Jävlar vad jag har slitit på det där stället. Det går inte att beskriva hur jobbigt det har varit. Det finns inte tillräckligt med ord i världen. Det är så skönt att vara fri, aldrig mer behöva känna tvånget att gå dit och slita och känna lukten på händerna i en vecka efterråt, och vara så trött på mornar, dagar och kvällar att allt man orkar är att ligga på soffan. Hela tiden. Man orkar inte ens göra något kul, för om tiden går för fort måste man snart till jobbet igen.
Samtidigt är det ett sådant otroligt uppåtjack när det går bra, när allting fungerar precis som det ska och det är 40 pers i kö men de behöver ändå bara vänta några minuter, när det kommer bil efter bil som bara åker rakt igenom. När man slår försäljningsrekord, när man får beröm.
Det är hemskt att mitt liv kretsat runt detta. Egentligen. Jag menar, det är ju bara ett jobb men det blir så himla viktigt. Inte ens din hälsa är viktig längre, allt handlar om gästerna och deras upplevelse. Medan de flesta inte ens bryr sig.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är lycklig för att jag slipper gå dit mer. Jag kommer inte att sakna det alls. Men jag kommer att titta tillbaka på det med glädje, för jag har haft roligt där, jag har åstadkommit något. Jag kommer inte att sakna det, och jag kommer inte att glömma all skit, alla gånger som man gått in i frysen och skrikit för att man var så arg, frustrerad, ledsen. Men jag kommer inte heller att glömma de bra dagarna. Sommaren som varit.
Det låter som att jag lämnat något stort bakom mig. Det är väl inte det längre, men det har varit en viktig del i mitt liv. Det har varit anledningen till att jag gick upp på morgonen i nästan ett år. För det blir verkligen ens liv, det där stället. I ett år har jag bara umgåtts med donkenfolk, pratat donk och tänkt donk. Sedan jag börjat plugga har det så klart inte varit så längre, men det är som att klippa bandet med en stor del av mitt liv.
Imorgon kommer jag inte att vara lika nostalgisk :). Jag kommer lägga det bakom mig. Jag gör det nu. Från och med nu ligger donken bakom mig. Jag och Angélica ska fira, och jag ska vara glad. Jag är glad. Jag är lycklig. Jag är fri!
Jag har ett slags hat-kärlekförhållande med donken. Jävlar vad jag har slitit på det där stället. Det går inte att beskriva hur jobbigt det har varit. Det finns inte tillräckligt med ord i världen. Det är så skönt att vara fri, aldrig mer behöva känna tvånget att gå dit och slita och känna lukten på händerna i en vecka efterråt, och vara så trött på mornar, dagar och kvällar att allt man orkar är att ligga på soffan. Hela tiden. Man orkar inte ens göra något kul, för om tiden går för fort måste man snart till jobbet igen.
Samtidigt är det ett sådant otroligt uppåtjack när det går bra, när allting fungerar precis som det ska och det är 40 pers i kö men de behöver ändå bara vänta några minuter, när det kommer bil efter bil som bara åker rakt igenom. När man slår försäljningsrekord, när man får beröm.
Det är hemskt att mitt liv kretsat runt detta. Egentligen. Jag menar, det är ju bara ett jobb men det blir så himla viktigt. Inte ens din hälsa är viktig längre, allt handlar om gästerna och deras upplevelse. Medan de flesta inte ens bryr sig.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är lycklig för att jag slipper gå dit mer. Jag kommer inte att sakna det alls. Men jag kommer att titta tillbaka på det med glädje, för jag har haft roligt där, jag har åstadkommit något. Jag kommer inte att sakna det, och jag kommer inte att glömma all skit, alla gånger som man gått in i frysen och skrikit för att man var så arg, frustrerad, ledsen. Men jag kommer inte heller att glömma de bra dagarna. Sommaren som varit.
Det låter som att jag lämnat något stort bakom mig. Det är väl inte det längre, men det har varit en viktig del i mitt liv. Det har varit anledningen till att jag gick upp på morgonen i nästan ett år. För det blir verkligen ens liv, det där stället. I ett år har jag bara umgåtts med donkenfolk, pratat donk och tänkt donk. Sedan jag börjat plugga har det så klart inte varit så längre, men det är som att klippa bandet med en stor del av mitt liv.
Imorgon kommer jag inte att vara lika nostalgisk :). Jag kommer lägga det bakom mig. Jag gör det nu. Från och med nu ligger donken bakom mig. Jag och Angélica ska fira, och jag ska vara glad. Jag är glad. Jag är lycklig. Jag är fri!
Poff
Så lät det när jag träffade väggen. Eller, jag går snarare längs väggen, med en hand mot murbruket. Ni vet vilken vägg jag menar. Min kropp har börjat säga emot allt slit, jag mår illa ofta, är yr lite då och då, vill inte äta, bara sova. Ska försöka ta det lite lugnare. Man kan tyvärr inte göra allt här i livet.
I övrigt har det varit en ganska bra vecka, och verkar fortsätta i den stilen. Imorgon (tvättid kl. 7...) ska jag och Angélica bege oss ut till Wapnö och julmarknad, så förhoppningsvis kommer lite julkänsla att börja infinna sig. Jag hade också tänkte använda lite "rainy day" pengar och köpa den där efterlängtade popcornmaskinen imorgon. Lördag är sista dagen jag jobbar på Donken, och det ska firas ute på stan (också med Angélica). Förmodligen i alla fall, man vet ju aldrig, vi kanske fastnar framför TV:n. Söndag lär väl bli skoljobb, men det är inte säkert och om det inte blir det så får jag vila lite till.
I övrigt är väl det mesta som vanligt. Kände mig jätteduktig idag som bokade tvättid för hela december (inte en enda morgon kl 7!). Har ont om pengar, det är extremt många räkningar som kommer i november och inte speciellt mycket pengar till att betala dem. Måste vänta till nästa lön, och inte ens den ger så mycket. Så ingen för förvänta sig dyra julklappar i år.
Vet inte vad jag ska skriva mer. Har inte lämnat in Dutten än, behöver honom i skolan. Vad mer... Vet inte. Någon får väl föreslå något om det ska komma regelbundna uppdateringar. Brist på fantasi här people! Anyway, ska göra något vettigt. Toodles!
I övrigt har det varit en ganska bra vecka, och verkar fortsätta i den stilen. Imorgon (tvättid kl. 7...) ska jag och Angélica bege oss ut till Wapnö och julmarknad, så förhoppningsvis kommer lite julkänsla att börja infinna sig. Jag hade också tänkte använda lite "rainy day" pengar och köpa den där efterlängtade popcornmaskinen imorgon. Lördag är sista dagen jag jobbar på Donken, och det ska firas ute på stan (också med Angélica). Förmodligen i alla fall, man vet ju aldrig, vi kanske fastnar framför TV:n. Söndag lär väl bli skoljobb, men det är inte säkert och om det inte blir det så får jag vila lite till.
I övrigt är väl det mesta som vanligt. Kände mig jätteduktig idag som bokade tvättid för hela december (inte en enda morgon kl 7!). Har ont om pengar, det är extremt många räkningar som kommer i november och inte speciellt mycket pengar till att betala dem. Måste vänta till nästa lön, och inte ens den ger så mycket. Så ingen för förvänta sig dyra julklappar i år.
Vet inte vad jag ska skriva mer. Har inte lämnat in Dutten än, behöver honom i skolan. Vad mer... Vet inte. Någon får väl föreslå något om det ska komma regelbundna uppdateringar. Brist på fantasi här people! Anyway, ska göra något vettigt. Toodles!
Renar och separationsångest
Okej, jag vet att det var åratal sedag jag skrev (tack, Angélica, för påminnelsen) men jag har varit otroligt upptagen. Tror aldrig jag haft så mycket att göra i mitt liv sammanlagt hittills. Eller något i den stilen. Mycket i alla fall. Här är det i korta drag:
Bytt boplats. Vilket mer eller mindre inneburit att jag först spenderat 3 veckor med att packa och forsla kartonger som sedan kulminerade i en eftermiddags möbelbärande, och sedan följdes av 3 veckors uppackande (som ännu pågår, till viss del). Vilket har inneburit att jag spenderat all ledig tid med att peta på saker så att de ska vara på rätt plats, och så har jag varit till IKEA för lite komplettering av möbler och till Gekås för lite komplettering av onödiga (och nödvändiga) saker. Det har burits mycket saker upp och ner för trappor, och jag är helt nöjd om jag slipper gå upp längre än andra våningen någonsin mer i hela mitt liv.
Haft tentor och börjat nya kurser. Detta har lett till att jag behövt, mitt i allt flyttande, plugga dygnet runt för att jag haft 2 tentor, vilka gick bra, för all del. VG på den ena, okänt än så länge på den andra. Även haft redovisning på multimediaprojektet, och påbörjat nytt interaktionsdesignprojekt. Enormt mycket läsning på de nya kurserna, och en massa seminarier och grejer som man måste förbereda sig för. Inte lämnat så mycket tid till att göra annat dock, vilket fått till följd att jag behövt lämna väldigt kort varsel till Angélica (som inte verkar ha någonting att göra i skolan, pff).
Sagt upp mig. Ja. Äntligen, om man får säga så. Efter allt slit på donken, efter alla mornar då jag stigit upp 4.45, alla kvällar då jag kommit hem 3.00, alla dagar jag jobbat 12 tim på rad utan rast, alla timmar jag jobbat gratis för att hinna färdigt. Efter allt det, efter alla skit men också efter en hel del beröm, har jag sagt upp mig för att ge mig ut på nya äventyr. Eller, för att hinna sova. Vilket som.
Sedan har det varit en del småsaker. Måste lämna in min dator - min kära Dutt - på reparation då han får för sig ibland att frysa skärmen och bli helt randig. Kanske är har sur på mig, eller så mår han dåligt. Asus support tyckte jag skulle lämna in honom i alla fall. Jag är hemskt ledsen och lider av svår separationsångest. Tänkte lämna bort honom nästa vecka... Vill inte! Vill inte! Då måste jag använda min stationära dator som är seeeeg, och efter Dutten är det som att gå från en Porche till en... ja, en sämre bil.
Vad är det mer som hänt? Hm... Har säkert glömt en massa. Känns som att jag sprungit fram och tillbaka som en yr höna i två månader för att hinna med allt. Om någon kommit fram till något med den där tidsmaskinen så kan de mycket gärna maila mig, eller ringa. Nu vill jag sova. Har stängt av väckarklockan för imorgon faktiskt. Första gången på jag vet inte hur många veckor. Får se hur det går. Wish me luck!
/Susanne
Bytt boplats. Vilket mer eller mindre inneburit att jag först spenderat 3 veckor med att packa och forsla kartonger som sedan kulminerade i en eftermiddags möbelbärande, och sedan följdes av 3 veckors uppackande (som ännu pågår, till viss del). Vilket har inneburit att jag spenderat all ledig tid med att peta på saker så att de ska vara på rätt plats, och så har jag varit till IKEA för lite komplettering av möbler och till Gekås för lite komplettering av onödiga (och nödvändiga) saker. Det har burits mycket saker upp och ner för trappor, och jag är helt nöjd om jag slipper gå upp längre än andra våningen någonsin mer i hela mitt liv.
Haft tentor och börjat nya kurser. Detta har lett till att jag behövt, mitt i allt flyttande, plugga dygnet runt för att jag haft 2 tentor, vilka gick bra, för all del. VG på den ena, okänt än så länge på den andra. Även haft redovisning på multimediaprojektet, och påbörjat nytt interaktionsdesignprojekt. Enormt mycket läsning på de nya kurserna, och en massa seminarier och grejer som man måste förbereda sig för. Inte lämnat så mycket tid till att göra annat dock, vilket fått till följd att jag behövt lämna väldigt kort varsel till Angélica (som inte verkar ha någonting att göra i skolan, pff).
Sagt upp mig. Ja. Äntligen, om man får säga så. Efter allt slit på donken, efter alla mornar då jag stigit upp 4.45, alla kvällar då jag kommit hem 3.00, alla dagar jag jobbat 12 tim på rad utan rast, alla timmar jag jobbat gratis för att hinna färdigt. Efter allt det, efter alla skit men också efter en hel del beröm, har jag sagt upp mig för att ge mig ut på nya äventyr. Eller, för att hinna sova. Vilket som.
Sedan har det varit en del småsaker. Måste lämna in min dator - min kära Dutt - på reparation då han får för sig ibland att frysa skärmen och bli helt randig. Kanske är har sur på mig, eller så mår han dåligt. Asus support tyckte jag skulle lämna in honom i alla fall. Jag är hemskt ledsen och lider av svår separationsångest. Tänkte lämna bort honom nästa vecka... Vill inte! Vill inte! Då måste jag använda min stationära dator som är seeeeg, och efter Dutten är det som att gå från en Porche till en... ja, en sämre bil.
Vad är det mer som hänt? Hm... Har säkert glömt en massa. Känns som att jag sprungit fram och tillbaka som en yr höna i två månader för att hinna med allt. Om någon kommit fram till något med den där tidsmaskinen så kan de mycket gärna maila mig, eller ringa. Nu vill jag sova. Har stängt av väckarklockan för imorgon faktiskt. Första gången på jag vet inte hur många veckor. Får se hur det går. Wish me luck!
/Susanne