Trettiotimmarsdygn tack!
Ja, nu har då skolan börjat. Den började i måndags. Det var en bra dag, jag blev väldigt motiverad av föreläsningen och ville börja plugga direkt. Sedan kom tisdagen. Tisdagen skrämde livet ur mig. Jag är backad in i ett hörn. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Säga upp mig från jobbet och låsa in mig dygnet runt, inte sova, bara för att hinna färdigt?
Det är helt sinnessjukt. Jag jobbar kanske 30 timmar i veckan, samtidigt som jag ska försöka plugga på heltid och har en miljard saker att göra. Vi har inte bara tentor och seminarier, vi har projekt och uppsatser och deltentor och delredovisningar och labbuppgifter och... och....
Allt under två månader. Allt samtidigt som jag jobbar. Jag är en idiot. Ni har full rätt att peka på mig och skratta. Det är inte att det är så svårt att det tar mig ett år att lära mig allt, det är att det finns inte en chans, i någon universum, att man ska hinna med allt det vi har att göra på den tiden jag har ledig. Hade jag kunnat Flash hade det kanske varit möjligt, men utöver allt vi har att göra måste jag också lära mig Flash för att klara av projektet. Om man inte vill att det ska se ut som ett gymnasieprojekt vill säga.
Jag är redan så urstressad att jag inte kan tänka. Jag vill äta hela tiden (jag har ingen mat i hela stället!), kan inte koncentrera mig, har huvudvärk och känner en konstant vilja att göra något - vara effektiv - men kommer inte på vad så allt blir en enda röra och jag får bara ännu mindre gjort.
Visst, det är dumt att det ska vara så här. Den smarta lösningen skulle ju vara att jobba mindre - hallå! - men jag känner mig skyldig. Jag känner det som att jag måste jobba för att de varit så sjyssta och låtit mig stanna som skiftledare trots att jag jobbat deltid.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kommer att få magsår. Jag brukar inte bete mig så här, jag lovar. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag = i ett hörn. Throat exposed. Jag måste lugna ner mig. Jag måste lösa det på något sätt. Det är inte det att jag inte gillar uppgifterna och jag har alltid velat lära mig Flash. Hade jag inte jobbat hade jag tyckt det var hur kul som helst. Det kanske är ett budskap. Men nej, nu talar jag i tungor. Det är min defekta hjärna som talar. Min hjärna som inte kan sluta tänka på mat (?).
Jag får helt enkelt uppfinna en tidsmaskin. Eller så får jag uppfinna 6 timmar till på dygnet. Eller en maskin som lär mig Flash medan jag sover. Fast det hinner jag inte. Sova, menar jag. Inte det här året åtminstonne.
Det är helt sinnessjukt. Jag jobbar kanske 30 timmar i veckan, samtidigt som jag ska försöka plugga på heltid och har en miljard saker att göra. Vi har inte bara tentor och seminarier, vi har projekt och uppsatser och deltentor och delredovisningar och labbuppgifter och... och....
Allt under två månader. Allt samtidigt som jag jobbar. Jag är en idiot. Ni har full rätt att peka på mig och skratta. Det är inte att det är så svårt att det tar mig ett år att lära mig allt, det är att det finns inte en chans, i någon universum, att man ska hinna med allt det vi har att göra på den tiden jag har ledig. Hade jag kunnat Flash hade det kanske varit möjligt, men utöver allt vi har att göra måste jag också lära mig Flash för att klara av projektet. Om man inte vill att det ska se ut som ett gymnasieprojekt vill säga.
Jag är redan så urstressad att jag inte kan tänka. Jag vill äta hela tiden (jag har ingen mat i hela stället!), kan inte koncentrera mig, har huvudvärk och känner en konstant vilja att göra något - vara effektiv - men kommer inte på vad så allt blir en enda röra och jag får bara ännu mindre gjort.
Visst, det är dumt att det ska vara så här. Den smarta lösningen skulle ju vara att jobba mindre - hallå! - men jag känner mig skyldig. Jag känner det som att jag måste jobba för att de varit så sjyssta och låtit mig stanna som skiftledare trots att jag jobbat deltid.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kommer att få magsår. Jag brukar inte bete mig så här, jag lovar. Men jag vet inte vad jag ska göra. Jag = i ett hörn. Throat exposed. Jag måste lugna ner mig. Jag måste lösa det på något sätt. Det är inte det att jag inte gillar uppgifterna och jag har alltid velat lära mig Flash. Hade jag inte jobbat hade jag tyckt det var hur kul som helst. Det kanske är ett budskap. Men nej, nu talar jag i tungor. Det är min defekta hjärna som talar. Min hjärna som inte kan sluta tänka på mat (?).
Jag får helt enkelt uppfinna en tidsmaskin. Eller så får jag uppfinna 6 timmar till på dygnet. Eller en maskin som lär mig Flash medan jag sover. Fast det hinner jag inte. Sova, menar jag. Inte det här året åtminstonne.
Kommentarer
Trackback