Renar och separationsångest

Okej, jag vet att det var åratal sedag jag skrev (tack, Angélica, för påminnelsen) men jag har varit otroligt upptagen. Tror aldrig jag haft så mycket att göra i mitt liv sammanlagt hittills. Eller något i den stilen. Mycket i alla fall. Här är det i korta drag:

Bytt boplats. Vilket mer eller mindre inneburit att jag först spenderat 3 veckor med att packa och forsla kartonger som sedan kulminerade i en eftermiddags möbelbärande, och sedan följdes av 3 veckors uppackande (som ännu pågår, till viss del). Vilket har inneburit att jag spenderat all ledig tid med att peta på saker så att de ska vara på rätt plats, och så har jag varit till IKEA för lite komplettering av möbler och till Gekås för lite komplettering av onödiga (och nödvändiga) saker. Det har burits mycket saker upp och ner för trappor, och jag är helt nöjd om jag slipper gå upp längre än andra våningen någonsin mer i hela mitt liv.

Haft tentor och börjat nya kurser. Detta har lett till att jag behövt, mitt i allt flyttande, plugga dygnet runt för att jag haft 2 tentor, vilka gick bra, för all del. VG på den ena, okänt än så länge på den andra. Även haft redovisning på multimediaprojektet, och påbörjat nytt interaktionsdesignprojekt. Enormt mycket läsning på de nya kurserna, och en massa seminarier och grejer som man måste förbereda sig för. Inte lämnat så mycket tid till att göra annat dock, vilket fått till följd att jag behövt lämna väldigt kort varsel till Angélica (som inte verkar ha någonting att göra i skolan, pff).

Sagt upp mig. Ja. Äntligen, om man får säga så. Efter allt slit på donken, efter alla mornar då jag stigit upp 4.45, alla kvällar då jag kommit hem 3.00, alla dagar jag jobbat 12 tim på rad utan rast, alla timmar jag jobbat gratis för att hinna färdigt. Efter allt det, efter alla skit men också efter en hel del beröm, har jag sagt upp mig för att ge mig ut på nya äventyr. Eller, för att hinna sova. Vilket som.

Sedan har det varit en del småsaker. Måste lämna in min dator - min kära Dutt - på reparation då han får för sig ibland att frysa skärmen och bli helt randig. Kanske är har sur på mig, eller så mår han dåligt. Asus support tyckte jag skulle lämna in honom i alla fall. Jag är hemskt ledsen och lider av svår separationsångest. Tänkte lämna bort honom nästa vecka... Vill inte! Vill inte! Då måste jag använda min stationära dator som är seeeeg, och efter Dutten är det som att gå från en Porche till en... ja, en sämre bil.

Vad är det mer som hänt? Hm... Har säkert glömt en massa. Känns som att jag sprungit fram och tillbaka som en yr höna i två månader för att hinna med allt. Om någon kommit fram till något med den där tidsmaskinen så kan de mycket gärna maila mig, eller ringa. Nu vill jag sova. Har stängt av väckarklockan för imorgon faktiskt. Första gången på jag vet inte hur många veckor. Får se hur det går. Wish me luck!

/Susanne

Kommentarer
Postat av: Angélica

Det är därför jag oftast inte säger nej när du kommer med dina korta varsel, eller varför jag blir ledsen när du kommer med dina korta varsel (så klart beroende på vilket svar jag får)... för att jag inte har nått att göra i skolan.



Och, you're welcome!

2008-11-18 @ 20:03:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback