nahald

Okej, så även om mitt utbrott igår inte var speciellt sammanhängande eller vältaligt har det inte blivit mindre sant. Jag är inte lika trött idag och kan se på världen utan dimma för ögonen (bokstavligen). Så... Jag inser att jag inte riktigt kan klaga när jag inte vet exakt vad det är jag vill. Jag menar, jag vill ha ett liv men vad är det? Jag vet vad det inte är; det är inte att sitta hemma och titta på tv med föräldrarna varje kväll och inte heller att sitta framför datorn eller med en bok på sina lediga dagar. Med andra ord, jag vill ha saker att göra och dessa saker ska helst ske hemifrån. Är det att ha ett liv? Kanske.

I övrigt har jag precis kommit hem från jobbet, tagit mig igenom en fruktsallad (mums!) och har en grillfest att se fram emot ikväll. Just nu skiner solen så vi får väl hoppas att det fortsätter så. En grillfest är föresten en bra start på att skaffa sig ett liv, på tal om det. Jag lovade Cornelia att vara trött imorgon på jobbet så jag får göra mitt bästa haha. Jag stod i kassan idag igen, under lunchen, och jag kan inte säga att jag gillar det mer idag än igår. Det är så förvirrat, man vet inte vem som gör vad och allting händer samtidigt och tre personer kommer med pommes eller så kommer ingen alls. Det går nog bättre om man har en egen kassa, när man lärt sig, men å andra sidan - hur ska man lära sig om man aldrig får hämta något själv? Själva kassaapparaten kan jag ju nu... Tror jag... Hur som helst, jag hoppas på köket nu :D. Jag vet, jag ville jobba i kassan men jag är hemma i köket. Jag trivs där. Även om jag måste bröda vanliga i tre veckor (okej, kanske inte...). Menmen, jag får se hur det blir. Nu ska jag sluta tänka på jobb och börja tänka på roligare saker.