Dagens nyckelord: trötthet
Är otroligt, otroligt, otroligt trött. Sov max 5 tim i natt och steg upp 5.30 för att - vad annars - gå till jobbet. Första gången jag jobbade öppning och det är ju alltid lite förvirrande första gången man gör något. Sedan fick jag börja lära mig kassan under dagen och det innebar ju en massa annat nytt som man måste lära sig och nu är min hjärna både kokt, stekt och fryst (vet inte i vilken ordning). Kassan är kul, men jag föredrar köket för tillfället, för det är jag bra på. Jag är inte bra på kassan - än. Men jag tänker bli bra, fort. Det är min knasiga ambition som sätter in och när man väl matar monstret finns det inget som stoppar det. Jag får se när jag jobbar i kassan nästa gång dock. Hur som helst, eftersom det står tilt i min hjärna nu (och jag har behövt köra bil med denna hjärna för att lämna in min lönecheck på banken) ska jag gå och vila den och sedan kanske mata den med glass. Glass löser alla eventuella problem. Vart skulle världen vara om inte glass fanns? Det kan vi aldrig veta.
/S
Senare (kl. 21:42 för att vara exakt):
Suck. Inte ens glass och mariekex hjälper längre. Det bara finns inte så less är jag. Jag är så less på mitt liv! Får man vara det? Jag menar, det är ju mitt liv och om jag är less på det så är jag less på mig själv, och ärligt talat är det inte bra för självkänslan att vara less på sig själv. Men när månadens höjdpunkt är en fika på stan (visserligen en mycket trevlig fika men hallå!) så börjar det gå utför. Det är ju inte som att jag är världsberömd för att ha ett händelserikt liv vanligtvis heller. Jag vill bara att något ska hända! Något bara måste hända! Men vad, och hur? Hur får man saker att hända? Jag har inga idéer. Jag är ung och frisk och borde göra annat än att sitta här och undvika mina föräldrar (som för övrigt är väldigt irriterande idag). Men vad gör man? Jag vet inte. Om jag hade vetat hade jag gjort det. Om jag hade vetat hade jag inte klagat. När inte ens glass hjälper är det illa. Kanske är det bara tröttheten som talar, kanske är det tröttheten som släpper fram sanningen. Kanske älskar jag mitt liv imorgon när jag sovit (jag tänker gå och lägga mig snart) och gått till jobbet och känt mig behövd eller åtminstone som att jag bidragit till någonting. Här bidrar jag inte ett dugg. Jag behöver flow. Jag behöver ett liv. Någon som vill hyra ett till mig, tills jag skaffar ett eget?
/S
Du saknar syskon utan att du vet om det ;) Det är det som är problemet. KRAM