The neverending shift

Okej, så två inlägg samma dag är kanske att ta i, men vadå? Det är väl min blogg! Hur som helst, har precis kommit hem från jobbet. 11-20. Jag trodde aldrig det skulle ta slut, när det var dags för min andra rast tyckte jag det var dags att gå hem! Men icke. Två timmar drygt kvar, en massa hamburgare att göra och sådant svammel. Jag har inget emot mitt jobb generellt, men jag avskyr verkligen 11-20 passet! B-L-Ä. Det är helt otroligt att 9 timmar kan kännas så långa. Jag skulle gissa på 12 eller t.o.m. 14. Huuu.

Nej, nu ska vi vara positiva. Dagen är snart slut och jag har inte 11-20 imorgon (tjoho!). Hubert är här, hon hade med sig en kristallfigur (surprise!) och jag har ätit skaldjurslasagne. Gott! Nu ska jag bara komma på något att göra med min kväll. Jag har lust att promenera, men jag tror jag känner mig för lat för det. Jag får se. Ner till eurostop kanske? Hm...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback